Det är något jag är väldigt bra på, och om det är en fördel eller nackdel vet jag inte riktigt än. Fysiskt så har jag varit sjuk ganska länge nu. Till en början trodde jag att det berodde på att jag nyss hade börjat jobba på förskola, för det hade varit en logisk förklaring. Att vara ständigt förkyld i 8 månader tar på krafterna. När man sedan får två rejäla omgångar med magkatarr så tar det lite extra. Dålig sömn, hjärtrytmrubbningar, hormonrubbningar och utslag över halva kroppen gör det ännu lite tyngre. Förutom allt det fysiska så det har det varit ett enda kaos på insidan också.. Det är kaoset på insidan som har orsakat de fysiska sjukdomarna. Man kallar det för "stress", men jag skulle säga att det sitter lite djupare än så. Det är lätt att säga "du får sluta stressa.", men det är svårare när man inte har vetat vad det har bottnat i. För att bli av med den inre "stressen" så måste man ju först hitta anledningen till varför man mår så. Det är lättare sagt än gjort..

Ibland känns det dock som att man blir misstrodd.. Men Anna ser ju alltid glad ut... Hon är ju hela tiden ute... Hon fotograferar ju... Hon ser inte sjuk ut... Är hon verkligen sjuk?!

 

Så, när jag lägger ut bilder eller ler mot kameran... så är det inte för att jag är lycklig och utan några bekymmer i världen, utan för att jag försöker fokusera på det som är bra i livet och inte på det dåliga - det är inte alltid jag lyckas, men jag försöker. När jag skriver att jag ska göra roliga saker, så betyder det inte att de blir genomförda alla gånger, eller att jag ens tyckte det var roligt.. Det har mest varit ett sätt att få mig själv på fötter, att ignorera det som har varit jobbigt - men i längden så funkar inte det, för det är inte äkta glädje.

Ibland måste man acceptera att man faktiskt inte mår bra. Förrän då kan man hitta anledningen varför och få en ärlig chans att släppa alla dåliga saker och minnen som har lagrats, och förstå varför det inte behöver påverka en längre. Det är inte förrän då man kan släppa allt, och kanske börja le på riktigt igen.

 

 

Och det gör jag nog faktiskt precis nu. Inte bara för att jag precis har börjat på mitt nya sommarjobb, utan för att jag och min vän Sofia precis har bokat en resa till London i december. Jag har alltid velat åka dit i juletider. Jag vill åka skridskor mitt i en julpyntad stad. Jag vill sitta på ett mysigt kafé och dricka varm choklad efter att ha strosat runt i kylan. Jag vill höra alla körer sjunga längs gatorna, och höra julmusiken strömma genom hela staden. Gå runt i butikerna och hitta lite julklappar. Få ha på sig gosiga stickade kläder, vantar, halsduk och mössa. Och bara ta en massa vintriga foton, samtidigt som snön knarrar under kängorna. Det ska bli så himla mysigt!

 

Bara för att det här inlägget blev väldigt allvarligt och privat så vill inte jag att det är så min blogg ska bli i fortsättningen. Jag vill att min blogg ska få vara lite som min lilla myshörna, där jag kan dela med mig av mina foton och lite av min vardag. En plats där jag mår bra helt enkelt. :)