Här sitter jag uppkurad i en renbäddad säng och har nyss ätit någon form av kvällsfika/middag. Har, som vanligt nu för tiden, jobbat ett kvällspass och det är alltid lika skönt att få komma hem, krypa ner med datorn i knät och kolla lite bloggar och sedan se ett par avsnitt av The Vampire Diaries innan det är dags att sova. Fast jag klagar absolut inte, jag trivs väldigt bra på mitt jobb! :)

Så förutom att jobba, träna, och sova så händer det inte så mycket i mitt liv för tillfället. På ett sätt. På ett annat, så händer det hur mycket som helst. Det är på lite olika plan det där, men allt som allt så känns det bra. Bitarna börjar äntligen falla på plats.

Efter att ha blivit van värmen och solen igen så blev jag faktiskt lite förvånad när regnet bara öste ner när jag klev ur från mitt Coop Forum ikväll. Fast å andra sidan tycker jag det är mysigt att vara ute när det spöregnar, så om jag ska vara helt ärlig så njöt jag av kvällens cykeltur hem, i den mysigt små-mörka sommarkvällen.. :)

 

 

 

 

 

 

 

 

På tal om förändring så känner jag för att göra om lite här på bloggen igen. Känner att designen inte riktigt stämmer in med mig själv längre. Och jag behöver fixa en design som kommer att framhäva bilder bättre. Det är trots allt mina bilder som jag vill ska stå i centrum.
Jag känner att det är dags att ta det här med fotandet till en ny nivå. Jag älskar att fotografera, och jag älskar min fina kamera. Jag älskar att titta på andras bilder för inspiration. Jag älskar när jag lär mig hur alla inställningar i kameran påverkar bilderna. Jag älskar att läsa mina favorit foto-bloggar, för att få ännu mer inspiration och lära mig mer. Jag älskar när man bara tar en spontan bild och den blir den finaste av allihopa.

 

Jag tror det är det jag verkligen älskar med att fotografera; att fånga ögonblick. För ögonblick kan man inte planera. De bara händer.

 

 

 

 

 

 

För en gångs skull känns det lite konstigt att försöka vara helt lättsam efter att nyss ha skrivit så långt och tungt. Det känns liksom.. Lite konstigt.. (Ett steg i rätt riktning kanske?)

I alla fall så är jag galet trött just nu.. Kom till jobbet vid halv 9 imorse och cyklade hem halv 9 ikväll. Det mesta börjar faktiskt flyta på bra nu, men det är fortfarande en hel del ny information att ta in. Fast huvudsaken är ju att jag trivs och tycker att det är roligt, så kommer resten att sätta sig av sig själv eftersom. Om jag inte har nämnt det tidigare så är det Coop Forum här i Östersund jag har börjat sommarjobba på. Trivs redan väldigt bra! Tror det kan vara ett bra jobb för mig, man har så fullt upp hela dagarna så man hinner inte tänka på något annat utanför jobbet. Inte nu i början i alla fall.
Är väldigt nöjd med schemat jag har fått, nackdelen är väl att jag inte kan gå på Storsjöyran eller åka på stadsfesten. Men om jag ska vara helt ärlig så är det lite skönt också, för jag känner mig ändå inte helt redo att gå ut och dricka och umgås med massa nya människor. Det funkar inte så bra för tillfället.. Och det är ju trots allt ett bra tillfälle att spara pengar inför hösten, då jag kommer att behöva dem till en del (bättre) saker. :)

 
Nu har jag precis ätit lite kvällsfika och ska nog strax krypa ner i sängen och kolla på något avsnitt av Wildfire. Om jag inte hinnar somna först.. Så jag säger nog natti natt nu.

 

 

 

 

 

 

Det är något jag är väldigt bra på, och om det är en fördel eller nackdel vet jag inte riktigt än. Fysiskt så har jag varit sjuk ganska länge nu. Till en början trodde jag att det berodde på att jag nyss hade börjat jobba på förskola, för det hade varit en logisk förklaring. Att vara ständigt förkyld i 8 månader tar på krafterna. När man sedan får två rejäla omgångar med magkatarr så tar det lite extra. Dålig sömn, hjärtrytmrubbningar, hormonrubbningar och utslag över halva kroppen gör det ännu lite tyngre. Förutom allt det fysiska så det har det varit ett enda kaos på insidan också.. Det är kaoset på insidan som har orsakat de fysiska sjukdomarna. Man kallar det för "stress", men jag skulle säga att det sitter lite djupare än så. Det är lätt att säga "du får sluta stressa.", men det är svårare när man inte har vetat vad det har bottnat i. För att bli av med den inre "stressen" så måste man ju först hitta anledningen till varför man mår så. Det är lättare sagt än gjort..

Ibland känns det dock som att man blir misstrodd.. Men Anna ser ju alltid glad ut... Hon är ju hela tiden ute... Hon fotograferar ju... Hon ser inte sjuk ut... Är hon verkligen sjuk?!

 

Så, när jag lägger ut bilder eller ler mot kameran... så är det inte för att jag är lycklig och utan några bekymmer i världen, utan för att jag försöker fokusera på det som är bra i livet och inte på det dåliga - det är inte alltid jag lyckas, men jag försöker. När jag skriver att jag ska göra roliga saker, så betyder det inte att de blir genomförda alla gånger, eller att jag ens tyckte det var roligt.. Det har mest varit ett sätt att få mig själv på fötter, att ignorera det som har varit jobbigt - men i längden så funkar inte det, för det är inte äkta glädje.

Ibland måste man acceptera att man faktiskt inte mår bra. Förrän då kan man hitta anledningen varför och få en ärlig chans att släppa alla dåliga saker och minnen som har lagrats, och förstå varför det inte behöver påverka en längre. Det är inte förrän då man kan släppa allt, och kanske börja le på riktigt igen.

 

 

Och det gör jag nog faktiskt precis nu. Inte bara för att jag precis har börjat på mitt nya sommarjobb, utan för att jag och min vän Sofia precis har bokat en resa till London i december. Jag har alltid velat åka dit i juletider. Jag vill åka skridskor mitt i en julpyntad stad. Jag vill sitta på ett mysigt kafé och dricka varm choklad efter att ha strosat runt i kylan. Jag vill höra alla körer sjunga längs gatorna, och höra julmusiken strömma genom hela staden. Gå runt i butikerna och hitta lite julklappar. Få ha på sig gosiga stickade kläder, vantar, halsduk och mössa. Och bara ta en massa vintriga foton, samtidigt som snön knarrar under kängorna. Det ska bli så himla mysigt!

 

Bara för att det här inlägget blev väldigt allvarligt och privat så vill inte jag att det är så min blogg ska bli i fortsättningen. Jag vill att min blogg ska få vara lite som min lilla myshörna, där jag kan dela med mig av mina foton och lite av min vardag. En plats där jag mår bra helt enkelt. :)